”Jag är en glad skit och drivs av lust och glädje” - Folkhögskola.nu
Lyssna Teckenspråk Lättläst Other languages
 
Pia Sundhage gick Fotbollslinjen på Markaryds folkhögskola.

”Jag är en glad skit och drivs av lust och glädje”

Som tränare har hon hyllats i Kina och fört USA till ett olympiskt guld. Nu är Pia Sundhage tillbaka i Sverige som landslagstränare för det svenska damlandslaget i fotboll.

Pia Sundhage

Namn: Pia Sundhage
Ålder: 56 år
Kurs: Fotbollslinjen på Markaryds folkhögskola.
Gör idag: Tränare för svenska damlandslaget i fotboll.

Pia Sundhage är tränare för svenska damlandslaget i fotboll.

Pia Sundhage har varit med om att vinna SM fyra gånger och spelade i damlandslaget i fotboll redan som femtonåring. Vid 21 års ålder fick hon ett erbjudande om att varva seriespel i Östers IF med ett kombinerat tränarjobb och utbildning på Markaryds folkhögskola.

– Jag fick den lyxiga chansen att varva utbildning och ett jobb som fotbollstränare, vilket var ett nytänk med tanke på att det var damfotboll och 1982. Det var något nytt då att ha en tjejlinje.

Vad fick du lära dig på folkhögskolan?
– Framförallt livet. Att umgås med andra som inte var fotbollsspelare och ta ansvar som tränare för en hel grupp. Det blev en väldig bra ledarskapsutbildning som fick mig att växa som människa. Jag pratade mycket fotboll med de andra lärarna, Björn Andersson, Olle Nordin och Ingemar Nilsson. Att de var ledare i samma by som jag, det var häftigt.

Hur kändes det att leda andra ungdomar trots att du var så ung?
– Det var en känsla av frihet och möjligheter. Jag fick chansen att pröva mina vingar och gjorde en massa misstag. Det var viktiga steg, jag kände aldrig att jag var tvungen till någonting eller behövde vara rädd. Utan ”här är jag, jag är fotbollsspelare och får pröva saker och ting”.

Fick du någon ahaupplevelse?
– Ja, att anpassa träningen efter människorna. De ville inte bli bäst i hela världen vilket jag själv ville. Det blev viktigt att lära känna gruppen med glädje och att ställa krav utifrån deras mål.

Vad tyckte du om studieformen jämfört med andra skolformer?
– Jag har ju gått på GIH och universitetet senare i mitt liv. Folkhögskolan är en friare utbildningsform men kräver eget ansvar. Själv bodde jag inte på skolan men många hade flyttat hemifrån och blev rumskompisar. Det är speciellt att studera på det sättet.

Vad är det som driver dig som ledare?
– Jag är en glad skit och drivs av lust och glädje, tar mig inte på så stort allvar. Ibland gör jag misstag och tänker åh f-n, det där var inte så bra, men sen går jag vidare. Det viktigaste är att man bestämmer sig för vem man är. Hur ska jag bidra? Till laget, samhället, familjen – det är att ta sitt ansvar.

Du får ingen prestationsångest nu när det gått så bra de senaste åren?
– Nej, jag lärde mig i USA att det är ett privilegium att spela under press. Att hålla sig på högsta nivå är ett slags underbar förväntning.

Är du känslig för kritik?
– Jag är väldigt känslig för vad de jag jobbar med förväntar sig. Vad andra tycker är inte lika viktigt. Där kan jag vila i att jag är den jag är.

Ibland börjar du sjunga rätt som det är, varför?
– För att skapa en känsla av här och nu. Jag har ett jobb där det förväntas att jag ska prestera. Då är det himla skönt att få lite distans till det och leka popstjärna i stället. För det är jag inte och då får man göra lite fel. Det är kul!

Tips till ungdomar som vill spela fotboll?
– Glädjen är den sanna motivationen. För mig fungerade det. Glädje sprider sig och man kan dela den. Det finns mycket energi i det.

Dela