"Är du inte säker på livet – chansa!"
Ann-Marie läser A-kursen, en kurs för unga med asperger. För henne är kursen ett sätt att lära sig stå på egna ben. Efter skolan vill hon jobba med djur och människor.
− Jag sökte kursen för att jag kände att jag inte hade koll på mitt liv. Jag ville bli mer självständig, och fick tips från en lärare om kursen. Det är jättebra här. Är du inte säker på livet tycker jag att du ska gå den här kursen.
Social utveckling
I grundskolan hade Ann-Marie svårt i skolan, framförallt med det sociala samspelet. Lärarna och eleverna förstod inte hennes autism och hon hamnade i slagsmål med lärare flera gånger.
I gymnasiet fick hon riktiga vänner för första gången, säger hon.
− Då var jag lycklig och folk pratade inte skit bakom ryggen.
Nu har Ann-Marie gått tre månader på folkhögskola och tycker att hon har utvecklats mycket.
− Jag har många nya vänner nu. Vi lär sig av varandra och det är mer socialt. Jag börjar få grepp om det sociala sen jag började här, även om det är en lång väg kvar att gå.
− Lärarna är bra. Och vi samarbetar i klassen om hur vi ska göra saker, så det blir inte så många konflikter.
”Tysthet det normala”
Många med Asperger kommer från en verklighet där de varit utanför och utsatta i en stor del av sitt liv. En viktig del av kursen är psykologi där man pratar om olikheter i personligheter och kommunikation, och livskunskap där man pratar utifrån diagnos och om att förstå sin egen diagnos.
− Mycket handlar om att prata om samhället och om fördomar, säger Ann-Marie.
Mikael, Ann-Maries lärare, flikar in och säger:
− Mycket handlar också om att reparera. Det har inget med diagnosen asperger att göra utan är produkten av ett utanförskap. Ann-Marie är ett lysande exempel på det. Hade du varit här för två månader sedan är det inte säkert att den här intervjun hade blivit gjord, bara det här är stort.
Vardagsekonomi och livskunskap
Undervisningen byggs upp kring ämnen och diskussioner som är viktiga utifrån deltagarnas utveckling. De är nio personer i klassen.
På schemat står ämnen som idrott, drama och vardagsekonomi.
− Vi pratar om hur vi kan få hjälp från Arbetsförmedlingen, banker och sådant. Just nu arbetar vi med hjälp av en app att designa våra rum. Sen ska vi kunna planera med möbler och köpa saker från Ikea med rätt mått.
Ett av ämnena de jobbar med är drama. Ann-Marie säger att de får lära sig hur de kan bete sig i sitt liv, tränar på olika roller utifrån den man är.
− Man behöver inte vara sig själv, man kan vara någon annan men ändå sig själv. Är man den tysta personen kan man få vara den explosiva personen. Man får prova olika roller.
Samvaro på internat
Alla på A-kursen bor på skolans internat. De har egna rum men delar kök. Alla har olika ansvarsområden varje vecka, som sopsortering eller att kolla så att folk tar undan efter sig. De har också städundervisning med en från städpersonalen.
− Det är bra. I början hade jag ingen aning om hur man skulle städa toaletten eller duschen. Vissa i min klass kunde inte städa sitt rum. Men det har gått bra för alla i min klass.
Guide i djurpark lockade framtidsyrke
Ann-Marie och de andra i klassen pratar mycket om framtiden. Den första terminen på A-kursen handlar framför allt om att hitta sig själv. Den andra terminen är mer konkret mot framtiden.
− Det är ingen handikappundervisning, det är inte anpassat. Livet kommer inte att vara anpassat, så det är viktigt att se om man klarar av långa dagar till exempel, sen när man kommer ut i arbetslivet.
Tidigare drömde Ann-Marie om att jobba med djur. Djur vet man var man har, de är inte oberäkneliga som människor, säger hon. Men efter tre månader på A-kursen har hon ändrat inriktning och vill även jobba med människor.
− Nu vill jag inte släppa den sociala biten. Jag vill jobba både med människor och djur, kanske som guide i en djurpark. Eller som lärare. Ja, det drömmer jag om.