mika_olivia_christina_silvana_artikel.jpg
Mika Gustafson, Olivia Kastebring och Christina Tsiobanelis möttes på Fridhems folkhögskolas filmlinje. Foto: Märta Thisner

”Det fanns en vilja att skapa ihop”

Filmarna Mika Gustafson, Christina Tsiobanelis och Olivia Kastebring står bakom den Guldbaggevinnande dokumentären ”Silvana – Väck mig när ni vaknat”. I filmen ger de ett komplext personporträtt av rapparen Silvana Imam, som de började följa redan 2014.

– Från början var tanken att göra ett antal youtubeklipp som pepp inför valet 2014. Trots de främlingsfientliga vindarna pratades det också om en feministisk vår och vi ville lyfta en röst som Silvana Imam. Vi saknade helt enkelt kvinnliga karaktärer att spegla oss i, säger Mika Gustafson

Projektet skulle dock visa sig växa. Rejält. I takt med Silvana Imams framgångar svällde också filmprojektet som alltså slutade med en fullängdsdokumentär. Både kritiker och publik hyllade filmen för greppet att våga gå bortom mediebilden och modet att göra ett komplext, till och med motsägelsefullt, porträtt av en färgstark person.

Möttes på Fridhems folkhögskola

Trion bakom filmen möttes första gången på Fridhems folkhögskola i skånska Svalöv, där de studerade på skolans filmlinje 2010-2012.

– Det var här jag för första gången blev helt säker på att jag ville hålla på med film. Jag gillade framför allt det kollektiva tänket där vi hela tiden hjälpte varandra med produktionerna. Det fanns en vilja att skapa ihop, säger Olivia Kastebring.

– Jag hade inte alls hållit på med film innan jag gick på folkhögskolan. Jag var lite inne på teater, men hade också läst genusvetenskap och ville jobba med hur kvinnor framställs på film. Jag hade ingen som helst teknisk erfarenhet, de första kameraövningarna på skolan var i princip första gången jag höll i en kamera, säger Mika Gustafson.

– Jag känner igen mig i det där med att det var en styrka att få jobba med varandras grejer och dra nytta av våra olika kunskaper och erfarenheter. Jag minns också att jag gillade att lärarna inte värderade våra idéer, utan vi fick hela tiden utveckla det vi själva ville göra och på så sätt var det högt i tak, säger Christina Tsiobanelis.

Komplext porträtt

En period efter utbildningen på Fridhems folkhögskola jobbade de tre filmarna på olika håll. Men tanken på ett nytt gemensamt projekt kom smygande. Sedan drog alltså Silvana-projektet igång och tog sig iväg långt vidare än vad de någonsin kunde drömma om. De berättar att de fick ta emot en del kritik för att de gjorde filmen ihop.

– Det var många som var tvekiga till att vi gjorde filmen som en trio och kallade det för en ”kompromissfilm”.

– Vi ifrågasatte varför ordet kompromiss är så negativt laddat. Om vi nu skulle göra ett komplext porträtt av en färgstark kvinna, är det inte då bra att även låta produktionen vara komplex?

– Vi är tre olika personer med olika bakgrunder som har gjort filmen, för oss har det varit jätteviktigt för slutresultatet, säger Olivia Kastebring.

Christina Tsiobanelis fortsätter:
– Vi har hela tiden tillåtit varandra att inte kunna allt själva, utan istället försöka lära varandra. På så sätt har arbetet med filmen varit en folkbildning mellan oss, för som grupp har vi flera olika och viktiga kompetenser.

Tiden på folkhögskola med tre ord:

Olivia:
isolerad/koncentration
intensivt
äckligt-mysigt

Mika:
folkbildning
kontext
plattform

Christina:
gemenskap
nätverk
bubbla

Hitta filmkurser på folkhögskola här »