sphresa.jpg

"Jag älskar att jobba med människor"

Shpresa Cajani började för några år sedan intressera sig för foto – det gjorde att hon hamnade på en fritidsledarutbildning på folkhögskola. - Jag skulle verkligen vilja jobba på ett behandlingshem för unga tjejer så småningom!

- Jag sökte egentligen en fotokurs på skolan men var alldeles försent ute. Då sa de på skolan att det fanns en plats kvar på fritidsledarutbildningen, så jag skickade in mina papper och hoppades på det bästa. Två dagar senare hörde skolan av sig och undrade om jag ville börja.

Shpresa är utbildad byggnadsingenjör, har jobbat med friskvård på olika sätt, även med att sätta upp utställningar på ett museum och är väldigt intresserad av fotografi.

- Men jag har länge haft tankar på att jobba mer med människor. Jag älskar att jobba med människor! säger Shpresa.

Att lyckas utifrån sin egen förmåga
På en fritidsledarutbildning finns ämnen som psykologi, sociologi, friluftsliv och pedagogik på schemat. Deltagarna får också ofta leda de andra i klassen i olika pass och föreläsningar, för att sedan få feedback. Shpresa håller till exempel på att förbereda en lektion i stresshantering.

Det är tydligt att Shpresa trivs på folkhögskola och hon gillar att alla har möjligheten att lyckas utifrån sin förmåga.

- Det är helt andra förutsättningar på en folkhögskola än på andra utbildningar. Här är man mer som en familj och blir alltid hjälpt – av andra deltagare eller lärare.
- Haha, för ett tag sedan drömde jag till och med att jag var ute med häst och vagn och fastnade i lera, men då dök en av våra lärare upp och sa ”Shpresa, kom igen, du fixar det här!”. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det…

Praktik på behandlingshem
Fritidsledarutbildningen är tvåårig och innefattar också en del praktik. Shpresa ska snart ut på en sexveckorspraktik på en fritidsgård. Men hon har redan varit på en praktik på ett behandlingshem för tjejer i åldrarna 13-20 år med självskadebeteenden.

- Jag skulle verkligen vilja jobba på ett behandlingshem för unga tjejer så småningom! På praktiken fick jag möjligheten att använda mig av fotograferandet. Vi var ute och fotade hur mycket som helst och då märkte jag hur de här tjejerna förflyttades bort från sina depressioner och sin psykiska ohälsa och njöt av stunden. De började även fotografera varandra och gjorde roliga grimaser som jag aldrig hade sett dem göra tidigare, säger Shpresa.

Hon har alltså ett mål att börja jobba på ett behandlingshem efter utbildningen, andra deltagare i klassen vill jobba som fritidsledare på fritidsgård, andra tänker sig ett jobb inom någon förening.

- Vi har verkligen kommit varandra nära under utbildningen och alla har något att ge. Vi har gjort mycket aktiviteter tillsammans, såsom fjällvandring, haft en gemensam skärgårdsvecka, arrangerat saker på skolan för de andra deltagarna och varit på studiebesök på funktionsvariationsveckan i Linköping.
- Eftersom jag är äldst i klassen känns de andra som mina små barn! säger Shpresa.

Mer information: