Språket är inte glömt men raderna är brutna är ingen vanlig litteraturkurs utan en möjlighet att tillsammans undersöka relationen mellan förtryck och estetik utan förenklingar och exotisering. Kursen kommer ur ett behov att undersöka litteratur om rasism med omsorg, ömhet, estetisk och politisk blick, och att tala om relationen mellan rasism och estetik på ett sätt som varken reducerar oss till våra erfarenheter eller osynliggör dem.
Kursen kommer bland annat ställa frågorna: Vilka gemensamma mönster finns det i litteraturen vi läser och på vilka sätt skiljer de sig åt? Hur relaterar skildringen av rasism i litteraturen med klass, kön, genus, sexualitet och funktion. Kan man tala om antirasistiska estetiker? Vad kan flerspråkighet och erfarenhet av rasistisk språkpolitik innebära för skrivandet?
På kursen Språket är inte glömt men raderna är brutna kommer vi även att skriva om exil och rasism, i samtal med varandra och texterna vi läser. Vi kommer att ha textsamtal som fokuserar på hur rasism och exil skildras i våra egna texter.
Kursen är på 25 procent och går över två terminer, alternativt en termin (9 januari till 31 mars) för sökande till VT–23.
Kursen ges på distans förutom fyra obligatoriska helgträffar i Göteborg på Kvinnofolkhögskolan. Kursens namn "Språket är inte glömt men raderna är brutna" kommer från en rad i Burcu Sahins diktsvit Broderier.