"Vi har lyckats om våra deltagare känner att de är någon"
Signild Håkansson tillträdde som Kävesta folkhögskolas första kvinnliga rektor 1983, 110 år efter att skolan startade. Med anledning av Kävesta folkhögskolas 150-årsjubileum berättar hon om sin tid som rektor och sin syn på folkhögskolans roll i samhället.
Tagen på sängen av otjänligt vatten
Redan 1975 började Signild som lärare på Kävesta. När hon efterträdde Carl-Gösta Höglund som rektor 1983 kände hon sig väl förberedd eftersom hon hade studerat skola- och utbildningsadministration vid Örebro högskola.
Men vissa överraskningar bjöd den nya rollen ändå på. Att ha ansvar för ett stort fastighetsbestånd från 1870-talet och framåt innebar många nya utmaningar att lösa.
– Ja, det är klart att jag borde ha fattat det. Men när man plötsligt får ett föreläggande om att det måste till nya säkerhetsåtgärder för sotning, eller när vattnet på internatet bedöms som otjänligt… Sådana saker kan ta en lite på sängen, säger hon och skrattar.
Folkhögskolans frihet är viktig
Genom sina roller som lärare, rektor och handläggare vid Folkbildningsrådet är Signild troligtvis den som har besökt flest folkhögskolor i Sverige – 155 av de 156 som finns i dag. Det har gett henne en unik inblick i folkhögskolans betydelse. Hon betonar hur viktig folkhögskolans frihet är.
– Folkhögskolan kan med kort varsel forma verksamheten efter de behov man ser, både i samhället och hos de enskilda deltagarna. Samma möjlighet finns inte i större utbildningsverksamheter som är mer styrda av lagstiftning och regelverk.
En suverän studieform
Signilds syn på folkhögskolans viktigaste uppdrag tydliggör hur det deltagarnära perspektivet från hennes tid som lärare och rektor sitter djupt rotat.
– Det är viktigt att stärka den enskilda människan och ge människor resurser för att hantera sin omgivning och sin framtid, och där tycker jag att folkhögskolan är rätt suverän faktiskt.
Behovet att få vara någon
Folkhögskolans styrka beskriver Signild genom att återberätta mötet med en tidigare deltagare. De träffades på ett tåg och Signild frågade vad hon gjorde nu. Juridikstudier på universitetet blev svaret. Hur var det då? Ja, inte som på Kävesta…
– Nej, det förstår jag ju, sade jag. Men hur är det då? Ja, här på universitet är man inte någon, svarade hon. Jag tycker det är en bra sammanfattning. Om våra deltagare känner att de är någon, då har vi lyckats, slår Signild fast.
Se hela intervjun på Youtube
Intervjun finns att se i sin helhet på Youtube:
Folkhögskolan är egentligen till för vem som helst - Intervju med Signild Håkansson