"Det är bara att lägga manken till"

För Max Räjert, 28, har skolan varit en stor grej genom hela livet. Med diabetes, delad gomspalt och adhd var han en så kallad ”sjukhusunge” som i stället för lektioner träffade sköterskor, tog blodprover och låg på operationssalar.

– Skolan var kämpig redan från start.

Samtidigt blev skolan en social oas för Max där han kunde hänga med sina vänner, en kontrast till landstingets beigea korridorer. Av själva skolarbetet i låg- och mellanstadiet minns han föga, kanske bara den där planschen om Grekland.

– Jag var en av de som var utanför, men vi hade vårat gäng och hade kul tillsammans.

Under högstadiet kom ett uppvaknande, en för en 14-åring otroligt mogen insikt. Max kände att han inte skött sina uppgifter och att han måste göra om och göra rätt.

– Ska jag ha ett liv framöver så behöver jag lägga manken till och förändra saker.

Max gick om sjunde klass och gick senare ut högstadiet med minst godkänt i alla ämnen och både A:n och B:n på betyget.

På gymnasiet där han läste Sam-Beteende var siktet inställt på att efteråt söka till Polishögskolan. Men i andra ring stötte Max framtidsplaner på patrull – med diabetes typ 1 är du diskvalificerad från att bli polis – och det kastade hans tillvaro på ända.

– Det beskedet sänkte mig totalt. Jag tyckte skolan var totalt värdelös. Varför ska jag utbilda mig när jag inte kan ta en utbildning jag vill?

Han hoppade av skolan och började jobba i stället, först som obehörig lärare och sedan som vakt. Max valde vaktjobbet för att det liksom polisyrket handlar om att hjälpa människor. Komforten med stadig inkomst gjorde att åren gick men samtidigt var det något som skavde. Nattpassen blev jobbigare i längden. Och var vaktsysslorna verkligen att hjälpa människor på det sätt han tänkt sig?

– Jag ville göra något annat av livet, men då behöver jag gymnasiekompetens.

Ville vidare i livet

Det googlades under nattpassen. Komvux? Men då får man ju jobba helt själv och träffar ingen. Folkhögskola? Kävesta hade han hört talas om, men hade inte de någon kyrklig inriktning? På hemsidan läste Max om Allmän kurs och kände direkt att det här är hans väg framåt.

– Jag ville ha en kompletterande utbildning som passar mig och Kävesta var det bästa alternativet.

Efter lite överväganden tillsammans med sambon kring den ekonomiska biten – Max skulle behöva gå ned ungefär 10 000 i månadsinkomst under studietiden – var saken klar. Han fick även tjänstledigt från sin arbetsgivare och kände sig nöjd med den tryggheten.

– Ekonomin ska inte vara ett hinder. Jag kanske inte kan lyxa till det nu, men det blir bättre sen.

Han bollade även idén med andra och det var inget snack om saken, de uppmuntrade honom att söka och menade att han inte skulle ångra sitt beslut.

– Det var glasklart till slut. Jag vill vidare och få en utbildning där jag kan hjälpa människor.

Det är en liten omställning att börja studera igen efter tio år i arbetslivet och Max minns att han var förväntansfull och nervös men glad när han började på Allmän kurs våren 2025. Men många andra var ju också nya och här av samma anledning med samma mål, resonerade Max.

– Och vi är alla vuxna människor och jag visste att det inte skulle vara någon popularitetstävling som i grundskolan.

Lärarnas bemötande har också starkt bidragit till en lugn och trygg miljö, enligt Max.

– De förstår fullt ut att vi är vuxna människor som återupptar våra studier, de är måna om oss deltagare och det känns.

Öppenhet och gemenskap

Nu när han läser sista terminen säger han att Kävesta känns som ett andra hem. Han har lärt sig mycket på kort tid och känner sig mycket mer bildad – kan förklara hur riksdagen fungerar och redogöra för Alexander den stores avtryck i historien – men måhända är det på det personliga planet som den viktigaste förändringen ägt rum.

– Jag är tryggare i mig själv, vet vad jag kan och vad jag kan bidra med.

En av framgångsfaktorerna Max ser på Kävesta är öppenheten och ärligheten i gruppen. Alla studerar av en anledning och strävar mot samma mål. Det skapar en gemenskap som blir en kraft i sig.

– Vi har alla fejlat gymnasiet av olika anledningar, vi kommer från olika kulturer och bakgrunder, men vi är alla här av samma anledning – vi vill lyckas och komma vidare.

Själva studierna var han aldrig orolig för, även om det var länge sedan han arbetat med teoretiska uppgifter.

– Det är som sätta sig på en cykel igen efter några år, lite vingligt i början men sen går det av bara farten.

Studiemiljön på folkhögskola har fungerat perfekt för Max som upplever att man blir sedd som en individ på ett annat sätt än vad han minns från grundskolan. Det handlar om att arbeta utifrån sina egna förutsättningar, menar han, vilket lärarna ser till att alla ges möjlighet till. Sedan är slutresultatet naturligtvis avhängigt ens egen inställning, men för Max är det ingen fråga om vilka ingångsvärden som gäller.

– Det är bara att lägga manken till. Jag är klokare än jag trodde att jag var och det tackar jag den här utbildningen för. Idag har jag en mycket större tro på mig själv.

Efter examen nu i december (2025) kommer Max att arbeta ett halvår och söka till Behandlingspedagogutbildningen på Fellingsbro folkhögskola i höst. Med sig från Kävesta har han många fina minnen i bagaget och ett som sticker ut är när musikinriktningen hade uppvisning förra terminen och Max sjöng på scen.

– Jag har aldrig sjungit inför publik och jag vet såklart att det inte låter jättebra, men så får jag stående ovationer. Det kändes ända in i hjärtat, det var mäktigt.