Abdulmalek och Eren

Tvillingsjälar tar igen sina förlorade ungdomsår

Den ene tvingades äta växten khobiza för att överleva kriget i Syrien. Den andre fick sluta skolan och börja jobba som tolvåring för att få ihop pengar till sin döende systers mediciner. Nu tar vännerna Abdulmalek Almagharbel och Eren Alhussein igen sina förlorade ungdomsår och siktar på att bli cybersäkerhetsexperter och miljonärer.

Clementiner, kärleksmums, chokladbollar och rykande kaffe i det lilla caféet i Barnens scen vid Folkets park. Östra Grevie folkhögskola har julmarknad och efter att ha köpt julklappar på marknaden tar många besökare en sväng till caféet. Fönsterrutorna är immiga av fukt och utanför leker barn och vuxna i snön. Abdulmalek och Eren har tidigare arbetat som försäljare men caféverksamhet är någonting nytt.

– Det är riktigt skoj, hoppas vi får ihop en del, säger de.

Klassen hoppas på en eller två tusen kronor i vinst och de blir positivt överraskade när räkenskaperna är klara och vinsten är på 3500 kronor. Klassen har samlat ihop pengar under hela terminen och ska vid terminsslutet spela laserdome och äta buffé tillsammans.

Ska plugga cybersäkerhet

Adulmalek och Eren tar studenten i veckan. Efter ett och ett halvt års studier på Östra Grevie folkhögskola är de redo för nästa steg. De ska läsa cybersäkerhet. De älskar datorer och har byggt en egen, gigantisk dator. Vännerna är också intresserade av ekonomi och satsar på att bli miljonärer innan 2030.  

– Pengar är inte målet i sig men det förenklar livet och så kan jag ge pengar till min familj i Homs. De har fortfarande det tufft ekonomiskt, säger Abdulmalek. Pengar är frihet, säkerhet och ger möjligheter för oss att göra något i livet.

Abdulmaleks familj består av sju barn och två vuxna. Fadern arbetade med fastigheter och familjen hade god ekonomi men kriget i Syrien raserade allt. Under ett år var deras hemstad under belägring och familjen gjorde sallad på gräs och drack vatten ur egen brunn för att klara sig.

– Allt handlade om att överleva. Vi sov och åt. Vi hade ingen el. Ibland bombade de oss, då sprang vi ner i källaren, säger Abdulmalek.

Tvingades fly

Situationen blev ohållbar och för att slippa tvingas in i militären bestämde sig Abdulmalek och storasystern för att fly. Flykten gick i två etapper. Tillsammans i grupp gick Abdulmalek och systern till fots till Turkiet. De åt dadlar och choklad morgon, middag och kväll. Abdulmalek fick jobb på en fabrik där de tillverkade parfymer till bilar, därefter jobbade han som säljare i en skönhetsbutik i Istanbul. Under tiden väntade de på tillstånd att komma till Sverige där systerns make bodde. Hon fick ett ja, han ett nej.

100 000 kronor ville smugglarna ha för att hjälpa Abdulmalek norrut. Återigen en lång vandring, han kallar det kaos och säger att turkisk militär följde efter dem och sköt varningsskott för att tvinga gruppen tillbaka. Och på andra sidan fanns den grekiska militären som även den avfyrade skott i luften. Men eftersom gruppen var på en landremsa mitt på gränsen, kunde ingen fånga dem och till sist lyckades de ta sig in i Grekland.

Där fick Abdulmalek ett falskt danskt pass av en smugglare. Enligt passet var han far till en bebis och gift med en ung kvinna. Kvinnan var i själva verket gift med en annan man, men paret hade försökt ta sig vidare många gånger utan framgång. Abdulmaleks fördel var att han pratade bra engelska och enligt honom själv ser västerländsk ut.

– Confidence is key. Jag tuggade tuggummi, bar bebisen i bärsele och låtsades att jag var en turist på väg till Spanien och sedan vidare till Norge. Jag memorerade allt som stod i passet, säger Abdulmalek.

Hade hört att Lund var bäst

Men visst var han nervös både före, under och efter flygresan. De klarade det på första försöket och kvinnans familj var i Norge och tog emot dem båda med öppna armar. Abdulmalek själv tog tåget till Sverige och sin syster.

– Om jag var trött? Nej, faktiskt glad och motiverad. Sedan sökte jag för att studera svenska i Lund eftersom jag hört att Lund var bäst. Jag sökte också Östra Grevie folkhögskola då min syster bor i Malmö.

Han fick ja både från Lund och Malmö och valde Östra Grevie folkhögskola. Under tiden på skolan har han även arbetat på restaurang på helger för att betala tillbaka pengarna som resan till Sverige kostade.

Det var här han och Eren träffades. De gick i samma klass och kom snabbt på att de har samma intressen. Sedan dess är de oskiljaktiga.

– Jag satt längst fram och Abdulmalek längst bak, nu sitter vi bredvid varandra, säger Eren.

Mötte mycket rasism

Själv kommer han från en fattig familj i Aleppo. Han har två bröder och en syster som dog. Familjen jobbade inom lantbruk och flydde till Libanon för tio år sedan. Han kallar tiden i Libanon för "ett helvete".

– Vi tog vilket jobb som helst bara för att klara av att betala hyran och äta lite. I början var det inte mycket rasism men det blev värre med åren och en av mina bröder blev nerslagen en gång.

En dag ringde FN:s flyktingorgan UNHCR och frågade om familjen ville fly. UNHCR valde Sverige. Eren visste ingenting om landet men hade en vän som flytt till Dalarna.

– Han sa bara skit om Sverige, men jag gillar landet. Språket är enkelt och många kan engelska. Fast det var en köldchock för mig när jag landade på Arlanda, säger Eren.

Dalarna, Småland och till sist Malmö. Nu bor han här med familjen. Eren studerade svenska online, klarade grundskolan på två veckor och beskriver känslan av att få börja på gymnasiet som att komma till himlen.

"Tillsammans kan vi massor"

Efter skolan brukar vännerna bygga datorer tillsammans, spela eller titta på animé. Båda älskar Japan.

– Vi drömmer om att åka dit om ett eller två år. Japan verkar fantastiskt. Deras kultur, maten, byggnaderna, tjejerna. Vad som är intressant i deras kultur är att de verkar blyga och respektfulla. Vi ska resa runt där i två veckor, säger Eren.

Hur hjälper vänskapen er i framtidsplanerna?

– Vi lär av varandra. När jag har en idé diskuterar vi risker fram och tillbaka. Det är samma sak om Eren funderar kring en investering. Det är som när vi byggde datorn ihop. Ibland vet han mer än mig och andra gånger vet jag mer än honom. Tillsammans kan vi massor, säger Abdulmalek.