Han valde musiken – och musiken valde honom tillbaka
Valter Nilsson är 36 år, nybliven pappa sedan tre veckor och nominerad till en Grammis, årets nykomling. Han har kört truck, jobbat som filmarbetare och läst till sjöbefäl. För några år sedan var han nära att ge upp drömmen. I dag spelar han på Bananpiren och gästar Håkan Hellström på Scandinavium. Vägen dit gick bland annat via Löftadalens folkhögskola.
När Valter svarar i telefon hörs ett litet skrik i bakgrunden. Han skämtar om tajmingen – det stora genombrottet i karriären och det första barnet kom nästan exakt samtidigt.
– Det är lite att tackla, fast på ett väldigt bra sätt, säger han och skrattar till.
För den som inte känner till Valter Nilsson ännu: han är artisten från Majorna som bytte engelska mot göteborgska och plötsligt hittade hem. Hans låtar handlar om Jerry på trucken, om stadsbussarna och trapphusen, om vanliga människors liv. Och folk lyssnar – över 186 000 månatliga lyssnare på Spotify, utsålda spelningar på Nefertiti och Pustervik, och i sommar Bananpiren i Göteborg.
En paus från vuxenlivet
När Valter sökte till Singer/songwriterlinjen på Löftadalen var han runt 30 år och hade redan hunnit med ett helt yrkesliv. Han hade jobbat, turnerat på pissiga ställen och gjort skivor som få lyssnade till. Folkhögskolan blev inte ett första steg utan en paus.
– Det var främst ett sätt att få tid – tid att satsa på musiken på heltid. Folkhögskoleformatet är så bra på att skapa fokus. Och ska man satsa på någonting, så behöver man just det, säger han.
Han minns miljön med värme – kaffet, havet, gemenskapen. Och det faktum att han var tio år äldre än de flesta klasskompisar visade sig vara en tillgång snarare än ett hinder.
– Jag tappade lite av det jag tyckte var coolt förut och blev öppnare. Man börjar lyssna på andra på ett annat sätt, berättar han.
Texten är allt
Det som verkligen hände på Löftadalen, menar Valter, var att texten blev på allvar. Singer/songwriterlinjen handlade inte om att bli en bra gitarrist eller spela i band – den handlade om låtskriveri.
– Varje vecka la man upp en ny låt, akustisk gitarr, helt naket. Då måste texten vara lite bättre för att det ska vara underhållande. Det är det enda som gör en artist odödlig – en riktigt bra låt. Du kan ha hur fräckt koncept som helst, men är inte låten bra så överlever den inte, säger han.
I dag är det just texterna människor pratar om när de pratar om Valter Nilsson. Låten JERRY handlar om en riktig kollega från trucktiden.
– Allt jag skriver om är självupplevt. Det är min tumregel – jag måste bottna i det jag sjunger om.
Det läskiga beslutet
För några år sedan läste Valter till sjöbefäl. Inte för att han helst av allt ville bli sjöbefäl, utan för att han var trött på det frilansande filmlivet och för att musiken – den som han hållit på med sedan femte klass – ännu inte bar sig. Han var redo att ta beslutet.
Men när utbildningen var klar och jobbet på båten stod och väntade – hade musikkarriären börjat röra sig. Han fick en timme på sig att tacka ja eller nej.
”Jag sa bara nej. Nu vågar jag. Skördefest.”
Foto: Johan Falklind
Tre månader senare behövde han inte jobba med något annat längre.
– Det var rätt beslut, men det var ett läskigt beslut. Så är det ju – att våga satsa på det man älskar innebär mer risk och kanske mindre pengar. Men det belönar sig.
Relationer som håller
I dag spelar Valter med bandet Stigberget. Två av medlemmarna har också gått på Löftadalen. Det är ingen slump, menar han – det är ett bevis på vad en folkhögskola egentligen ger.
– Gör inte saker själv. Ha alltid minst en person som du skapar med eller visar upp för. Det är väldigt svårt att hålla tron på sig själv tillräckligt länge utan någon som studsar tillbaka, säger han.
”Man kommer aldrig ångra det”
När Valter talar till den som funderar på att söka Löftadalen – men inte riktigt vågar – är han rättfram.
Ta dig ett år och gör det. Du kommer aldrig ångra det. Det säger alla, det är som en klyscha – men det är sant. Du har ett helt yrkesliv kvar att vara vettig. Det kliar för att du vill. Då ska du göra det.
Han påminner också om att nivån på klassen spänner brett – från någon som knappt skrivit en halv låt till någon som redan släppt ett album.
– Det är nästan bara en fördel att vara på olika nivåer. Känn inte att du är för ny eller för dålig för att söka.
Intervjun avslutas med en liten skriksignal i bakgrunden. Valter ber om ursäkt, skämtar om nattens sömnunderskott och lovar att njuta mer av allt det som händer – Grammis-nomineringen, Bananpiren, det nyfödda barnet – alldeles snart.
– Jag påminner mig varje dag om att allt är bästa möjliga just nu. Det är väldigt lätt i livet att inte stanna upp och titta sig runt. Men just nu är ju precis allting uppfyllt, säger han.