Två år på Löftadalen förde Hector närmre musikaldrömmen

Drömmen fanns där redan som barn.

– Jag såg Mamma Mia när jag var jätteliten och tänkte, wow, det här vill jag göra, berättar Hector.

Han började med teater på musik- och kulturskolan som ung. Men när det var dags att välja väg kändes drömmen om musikal för stor.

– Jag har alltid tänkt att jag inte kan dansa. Jag kan inte bli musikalartist, säger Hector.

Så det blev Uppsala universitet i stället. Fyra år med konstvetenskap, historia och arkeologi. Men drömmen släppte inte taget. 2023 tog han steget och sökte till Musikallinjen på Löftadalens folkhögskola.

Teater, sång och dans

Hösten samma år stod han i danssalen på Löftadalen för första gången. Där väntade teater, sång och dans. För Hector betydde teatern nya sätt att tänka.

– Jag fick ett annat synsätt på teatern som konstform. Jag lärde mig otroligt mycket. Både om tekniker, improvisation och karaktärsarbete. Alltså att förarbeta innan man börjar arbeta med scen.

Sången blev mer än bara att sjunga.

– Jag hade aldrig tänkt på sånt innan alls. Så det var också liksom en ny dörr som öppnades på glänt, att helt plötsligt tänka på hur man sjunger och varför det låter som det låter.

Dans hade alltid känts skrämmande. Men på Musikallinjen fick han ett varmt mottagande.

– Eftersom jag aldrig hade dansat förr så var jag ganska rädd. Men de stod där med sina öppna famnar och tog emot, det var betryggande.

Hector minns första projektet, Monologafton.

– Jag var jättenervös. Jag förstod inte hur något av det skulle gå ihop. Men när allt var klart och vi stod där på scenen var det en sån häftig upplevelse hur allting bara kom samman i en röd tråd. Man kände vår gemenskap och att man hade utvecklats på så kort tid.

”Som en liten extrafamilj”

Hector valde att bo på internatet. I början var han lite skeptisk. Han hade ju bott själv i Uppsala, velat ha sitt eget space.

– Men eftersom man blev så nära med alla i klassen så blev det väldigt, väldigt kul. Vi blev liksom som en liten extrafamilj.

Gemenskapen blev en del av lärandeprocessen. Att ha danssalen och övriga salar tillgängliga gjorde också skillnad.

– Man har ju tillgång till framför allt danssalen och övriga salar 24/7. Det finns tid att öva om man vill öva. Så det uppskattade jag verkligen.

Ett andra år

Hector fortsatte med fördjupningskursen. Då väntade ett nytt projekt: sätta upp Little Shop of Horrors. Sju klasskamrater som tillsammans skulle göra allt. Boka teatrar, repa, bygga rekvisita, ordna transport, sälja biljetter.

De turnerade till Teater Albatross, lilla scen i Varberg och Dice Theatre i Göteborg.

– Jag lärde mig otroligt mycket. Att vara med från början och stå där med ingenting till att stå med en färdig turné och en hel musikal. Det var jättecoolt, säger Hector.

Vidare till Musikalakademin

I somras fick Hector hoppa in som Nick Hurley i Flashdance i Varberg, efter ett tips från en klasskompis. Nu går han på Musikalakademin i Umeå, en treårig yrkesutbildning till musikalartist.

När Hector tänker tillbaka på Löftadalen är det något särskilt han tar med sig.

– Jag har blivit mycket mer bekväm med mig själv och är självsäker i min roll som både skådespelare, sångare och dansare, säger Hector.

När de tre åren på Musikalakademin är slut är planen klar: Auditions. Så många som möjligt.

– Musikal, teater, dans. Alla möjligheter är öppna. Någon typ av scenkonst måste jag hålla på med, säger Hector.

Nyfiken på Musikallinjen år 1? Läs mer om grundkursen

Nyfiken på Musikallinjen år 2? Läs mer om fördjupningskursen