Från Afrikanska Lagos till lilla Gamleby: Vanessa's dröm om fotografi

Men i Nigeria upplevde hon att fotografi inte firades eller uppskattades lika mycket som hon hade önskat. Vanessa trodde att Europa – och särskilt Sverige – var mer ”konstnärligt inriktat”, så hon började leta efter en skola som erbjöd kandidatprogram i fotografi där.

Två problem uppstod direkt: för det första erbjöd de flesta utbildningsinstitutioner bara mastersprogram, och för det andra talade Vanessa inte svenska.

– Så, helt plötsligt, hittade jag information om Gestaltande Fotografi på Gamleby folkhögskola. Jag hade aldrig ens hört talas om en folkhögskola, men jag sökte och fick svar från en av lärarna. Det var som att han var sänd av Gud. Vi fick en direkt kontakt, och han hjälpte mig med min ansökan och genom hela processen att komma till Sverige.

Vanessa var tvungen att resa hela vägen från Lagos. Det fanns ingen direktbiljett till Sverige, men med alla sina tillhörigheter packade i en stor resväska reste hon via Dubai till den lilla orten Gamleby, med ett studietillstånd.

– Det var väldigt stressigt – men helt klart värt det! säger hon med ett leende.

När hon kom till Gamleby och började kursen upptäckte Vanessa att både hennes lärare och klasskamrater var otroligt hjälpsamma.

– Alla är så förstående, och som grupp bestämde de sig för att prata engelska med mig. Även lärarna undervisar mycket på engelska. Det är otroligt vilket stöd jag har fått. Om jag hade sökt till skolor i större städer som Stockholm, där folk tenderar att vara lite mer avvaktande, hade jag nog inte klarat det.

Enligt Vanessa finns det ännu fler fördelar med att studera i Gamleby:

– Jag tror att det här är en av de bästa fotoutbildningarna på gymnasienivå i Europa. Materialen och utrustningen vi får använda är så professionella!

Men hur är det då att bo utomlands – så långt från familj och vänner, i en helt annan kultur?

– Jag är väldigt nära min familj, och det är så fint att vi kan Facetima med varandra. Det känns inte som att det är tusentals mil mellan oss. Jag tycker det är fantastiskt att bo här. Alla på internatet är så respektfulla och vänliga. Jag försöker anpassa mig så mycket jag kan, men ärligt talat tror jag att jag blev uppfostrad ganska likt svenskarna.

I framtiden vill Vanessa börja frilansa och fortsätta sin utbildning inom fotografi. Om hon kan förlänga sina studier i Sverige, vill hon självklart också gärna lära sig språket.

–  Vissa säger till mig att de tycker jag är modig, men det känns inte så. I min familj brukar vi säga att vi gör saker lite annorlunda än andra. Att vara här i Sverige, på en så bra skola med så vänliga lärare och klasskamrater, får mig verkligen att känna att det fanns ett högre syfte med att jag valde den här vägen. Jag är väldigt tacksam, och det känns som att det här bara var meningen…