”Alla får möjlighet att visa att de kan”
Stephanie Säterbring, 26 år, drömde om att bli läkare men trodde att det var omöjligt – tills hon fick reda på att hon kunde läsa naturvetenskapligt basår på folkhögskola. I höstas gick hon sin tredje och sista termin på Röda Korsets folkhögskola och nu är drömmen närmare än någonsin.
Naturvetenskapligt basår kanske de flesta förknippar med högskolan, men sedan några år tillbaka är det möjligt att läsa in basåret på folkhögskola. De naturvetenskapliga basåren ges i första hand som särskild kurs. De kan också ingå i en längre Allmän kurs för den som inte är behörig till högskola. På Röda Korsets folkhögskola läser man året under tre terminer för att kunna anpassa studierna bättre efter folkhögskolans lärosätt.
Stephanie är inne på sin tredje och sista termin när vi möts i skolans lokaler i Skärholmen, en förort till Stockholm.
Hur hamnade du här?
– Jag hade faktiskt inte någon aning om att man kunde bli behörig till högskolan genom att gå på folkhögskola. Jag hade knappt hört ordet folkhögskola innan. Men så fick jag reda på det förra sommaren av en läkare på psykiatrin där jag arbetar vanligtvis. Jag kollade upp en kurs, såg att ansökningen stängde om en vecka, sökte in – och nu är jag här!
Vad var det som lockade dig till folkhögskolan?
– Att det var ett helt annat upplägg än på exempelvis komvux. Att man fokuserar på individen i stället för att man ska få högsta betyg i allting. För mig är det väldigt viktigt för jag har alltid tyckt att det vanliga skolsystemet inte fungerar, särskilt om man om man behöver anpassningar för att man inte hinner med.
– Men här är fokus på så mycket annat! Närvaro, hur du är som individ, om du kan strukturera, om du är ordningsam, om du hjälper dina kamrater och om du är aktiv. Det handlar inte bara om att ha ett jättebra minne och trycka in massa information och sen skriva en tenta och sen är det klart. Utan här har du möjlighet att visa din kunskap på olika sätt. Det gör att alla faktiskt kan visa att de kan.
Hur var det för dig att börja utan att ha stenkoll på vad det var du gav dig in på?
– Ja det var ju lite läskigt såklart att inte riktigt veta vad som väntade! Men också väldigt fint att känna att jag faktiskt har en möjlighet, vilket jag inte kände innan. Jag pratade en del med min mentor här på skolan om hur det funkar och vi gick igenom alla omdömeskriterier tillsammans i klassen. Så jag fick information ganska snabbt och så försökte jag sätta mig och läsa på lite.
Hur känns det när du kommer hit, vad har du för känsla?
– Det känns bra! Nu har det varit lite mycket på sista tiden med en del tentor. En del grejer måste vi ha prov på, just matte kan ju vara lite svårt att redovisa på andra sätt än genom ett prov. Men proven är endast på godkänd nivå vilket är väldigt skönt.
– Gemenskapen på skolan tycker jag är väldigt bra och min klass är så hjälpsam. Vi arbetar mycket tillsammans, stannar kvar ibland och pluggar ihop. Vi diskuterar, frågar och hjälper varandra. Förstår man inte själv kanske någon annan gör det. Vi har också ett pingisbord på nedre våningen där alla samlas och umgås. Sen sitter jag i kursrådet där vi deltagare får tycka till om skolan och där lär man också känna många.
Vad vill du göra i framtiden?
– Jag vill komma in på läkarlinjen och nu vet jag att jag faktiskt har en möjlighet att lyckas med det. Att det inte bara handlar om min minnesförmåga och att jag måste klara av varje tenta för att faktiskt kunna utbilda mig till det jag vill. En läkare behöver inte bara ha ett bra minne, det är mycket mer som behövs. Och då tycker jag att man ska kolla lite mer på individnivå, som man gör här.