Carl-Johan är tillbaka på en folkhögskola efter 54 år. Foto: Miriam Steinbach

"Det är så viktigt att få fortsätta lära"

Carl-Johan Råberg från Lindesberg blir rörd till tårar när han minns sin tid på Kävesta folkhögskola 1967–1969. Över 50 år och ett långt yrkesliv senare är han tillbaka på en folkhögskola för att läsa en sommarkurs i träslöjd. Läs hans berättelse om vad folkhögskolan betytt för honom och för riktningen i hans liv.

 "Att jag bestämde mig för att gå på folkhögskola, jo det kom sig av att jag bara hade gått sjuårig folkskola. Jag hade gått om tvåan och hade stora problem med läs- och skrivsvårigheter och med dyskalkyli och jag hade väldigt lite social förmåga. Så när jag slutade skolan hade jag ingen som helst lust att läsa vidare.

I stället jobbade jag i skogen i fem år och körde häst och sen kom jag till militärtjänsten. Efter det blev det FN-tjänst i ett halvår och det var då jag kände att jag måste göra något annat, jag kan inte ha det såhär för då kommer jag att gå under. Jag ville komma ut i samhället. Där vi bodde fanns det flera syskonskaror som aldrig kom ut, utan som bara bodde för sig själva. Så ville inte jag ha det. 

Jag vet inte hur jag bestämde mig för att gå på folkhögskola egentligen, men det gjorde jag i alla fall. Det visade sig vara en höjdare. De hade en metodik som fungerade för mig.

Jag minns att vi hade en lärare i svenska och jag som hade svårt just med svenskan fick lära mig att göra på väldigt många olika sätt. På så vis fångade man in hur varje människa var och på vilken nivå den låg och sen fick man jobba utifrån det. Man kan säga att det var olika krav beroende på var man befann sig och det fungerade jättebra.

Under det andra året hade flera läst in så pass mycket att de kunde tenta av realskolan och studenten. Och jag som hade haft så svårt... Jag lyckades tenta av svenskan och fick litet a! Hur det kändes? Ja det var jättebra! Egentligen var det ju hårt jobb som låg bakom, men det var samtidigt jätteroligt.

Sedan läste jag på vuxengymnasium och efter det socialhögskolan. Och så jobbade jag fram till pensionen som kurator och psykoterapeut.

Det känns häftigt att vara tillbaka på en folkhögskola igen 54 år senare, den här gången Åredalens folkhögskola. Det här med slöjd har jag gjort lite förut, men mest för skoj skull och det tänker jag fortsätta med. Nu har jag fått med mig mycket härifrån, både teori och praktik och det tycker jag känns väldigt bra.

Jag önskar verkligen att folkhögskolan får fortsätta finnas och att alla möjliga olika inriktningar får finnas. Det är så viktigt att även vi som är vuxna får chans att fortsätta lära oss. Och så är pedagogiken så bra."

Berättat för: Miriam Steinbach